Det berättas om en man som var på resa i Mellanöstern. En dag vilade han uppe på en kulle med utsikt över ett vattenhål, dit herdarna tog sina får för att de skulle dricka. Så märkte han att det inte bara kom en flock med får. Tre stora flockar från olika riktningar samlades till vattenhålet. Turisten blev orolig och tänkte att herdarna som obekymrade stod och pratade med varandra aldrig skulle kunna separera fåren från varandra.
När fåren hade druckit sig otörstiga gick herdarna iväg åt varsitt håll. De började sjunga, och den stora fårflocken delade sig i olika riktningar. Varje får följde tydligen sin egen herde. De måste ha känt igen herdens röst.
Hur känner vi främst igen varandra? Genom våra anletsdrag, men kanske ändå säkrare genom vår röst. En vän vi inte sett på decennier kan ibland vara svår att känna igen. Igenkänning grundar sig alltid på hur väl man känner en person. Jag kan ibland missta mig om någon i telefonen har samma tonläge och dialekt som en annan vän. Men ju bättre jag känner en vän, desto säkrare är jag på vem det är som ringer.
Under åren med katt- och hunduppfödning fick jag många nya bekantskaper. Jag minns hur det en och annan gång på telefonsvararen fanns ett meddelande i stil med: ”Hej! Det är jag. Var snäll och ring mig så fort du kan!” När jag själv avlyssnade meddelandet hörde jag direkt vem ”jag” var, men när vi var bortresta och den som passade telefonen skrev ner alla inkomna meddelanden var det svårt att veta vem ”jag” kunde vara.
Du har säkert hört några säga att de hört Gud säga si eller så, och så har du undrat hur de så säkert kunnat veta att det var just Guds röst. Det kunde ju varit egna tankar eller främmande röster.
När han har fört ut alla sina får, går han före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst.
Men en främling följer de inte, utan flyr bort från honom, därför att de inte känner igen främlingars röst.”
Joh 10:4, 5
Det står inte att även lammen känner igen herdens röst. De följer bara tackorna. Det är de som mognat i gemenskapen med Herren som känner igen hans röst. Hebreerbrevets författare talar om barn i tron som behöver mjölk istället för fast föda. Målet är att växa upp till mognad så vi säkert kan urskilja Herdens röst.
Heb 5:14 Den fasta födan är till för vuxna, för dem som genom övning har fått sinnet skärpt till att skilja mellan gott och ont.
Paulus bad för korintierna att de skulle få sina hjärtan upplysta genom vishetens och uppenbarelsens ande så att de fick rätt kunskap om Gud (Ef 1:17, 18). Vår ande eller vårt hjärta har förmåga att ta in information från andevärlden. Genom träning blir våra andliga sinnen skärpta så vi kan skilja mellan olika intryck som når oss.
Fortsättning i ”Känner du igen Jesus, när han visar sig i ny gestalt?”
Tack Madeleine! Din skrivelse förde tanken till en dröm jag tror mej fått av Gud. Han talade klart och tydligt en förmiddag för kanske 10 månader sedan. Tilltalet kändes så stort att jag la undan det. Tills det började dyka upp igen i mina tankar. Andens vittnesbörd fanns, jagkände mej glad och liksom lättad alltid när jag tänkte på det. Men nu verkar allt gå tvärtemotjag hade jag har förlorat dom pengar jbehövt for att förverkliga visionen, ocjaghvet inte vad och hur jag skall be.??? Jag kan/vill inte tro att jagkan ha misstagit mej på tilltalet behöver hålla visionen levande för att inte mista den för någon annan mindre viktig vision. Vad skulle du säja? . Jag är tacksam om du har möjlighet att svara mej på detta. Va
Hej Annette! Lite svårt att svara då jag har så begränsad information. Men en grundregel är att man ska pröva alla tilltal genom att fråga anden om den bekänner Jesus vara Herre, kommen i köttet (1 Joh 4:2). DHA tar inte illa upp för att vi lyder Skriftens ord. Det som från Herren kännetecknas av att man har en djup inre frid – alltså inte nödvändigtvis den yttre friden eller känslan som sitter i själen. Du kanske har min bok ”Ditt inre vittnesbörd”? Tror den kan vara dig till hjälp. Du får gärna mejla mig: madeleine.wallgren at gmail.com. GVD!