Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är vingårdsmannen. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt.
Joh 15:1, 2
Faderns syfte med våra liv är främst att vi ska bära frukt. Därför arbetar hans hand med oss på det där sättet vi inte riktigt gillar.
Vad är det för frukt han söker?
Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.
De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.
Gal 5:22-24
Annonsera en predikan som ska handla om Andens frukt, och du kommer inte att få se någon vidare stor uppslutning. Annonsera att under och tecken kommer att ske, och skarorna trängs vid din talarstol. Människors intressen och Guds intressen går ofta vitt isär. Men du och jag vill följa korsets väg, eller hur? Den som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär, vers 24.
För att få fram den åtråvärda frukten i vinrankan, går vingårdsmannen hårt och tillsynes kärlekslöst fram. Han skär bort de torra och livlösa grenarna och slänger dem i elden. Det kan vi väl acceptera. Men efter det går han lös på de fruktbärande grenarna! Vi ropar: ”Stopp! Stopp! Vad gör du? Ser du inte skillnad på de döda grenarna och de som dignar av frukt? Ska de alla gå samma öde till mötes?”
”Varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt.” (vers 2) Rensningen innebär att grenen knipsas av ganska nära stammen. Den fruktbärande grenen genomgår samma process som den döda grenen. En död gren känner inte att vingårdsmannen klipper i den. Men en frisk och levande gren känner smärtan.
Varför gör vingårdsmannen på det här sättet?
Om grenen tillåts vara kvar till nästa år, kommer den inte att bära särskilt mycket frukt. Om man inte alls beskär en vinstock brer grenverket ut sig på hundratals kvadratmeter med ringa fruktsättning och av dålig kvalité. Växten är mer intresserad av att bli stor och livskraftig än av att bära frukt.
Syftet med den hårdhänta rensningen är alltså att grenen nästa säsong ska bära ännu mer välsmakande frukt.
Här kanske svaret finns på dina frågor. Du har vandrat med Herren och burit en del frukt. Du har ingen medveten, obekänd synd i ditt liv, och ändå drabbas du av prövning och lidande. Plötsligt är det som om någon skär av de mest fruktbärande områdena i ditt liv. Du står helt frågande. ”Varför tas de områden ifrån mig där jag upplevt mest av Guds välbehag, mest framgång och mest resultat? Nu har jag ju ingenting kvar.”
Precis vad Gud är ute efter! En av de saker som bedrövar hans hjärta mest är att vi så lätt tar äran för det Gud verkat fram i våra liv. I början är vi ödmjuka och inser vårt beroende av honom. Vi vet att vi inget kan utan hans smörjelse och verkan i våra liv. Men efter en tid blir vi hemtama med gåvorna han har gett och frestas, kanske nästan omärkligt för oss själva, att flytta över vår identitet och vårt värde som människor på gåvorna. Plötsligt får inte Gud äran längre för vad vi utför, utan vi håvar in för egen räkning. Vårt självförtroende stärks och vi blir något.
Hur många församlingar finns det inte som hamnat här! De kanske inte tycker att de är något, men de är ändå inte villiga att dö från det lilla de är.
Det är ett bevis på Guds nåd att han skär ner den fruktbärande grenen. Jag tvingas nu inse att frukten inte var något jag ägde i mig själv. Frukten var inte ens under min kontroll.
