Men vad är det vi ska försaka, förneka och mista?
Jag ska mista mitt liv för Kristi skull. Vad betyder det?
I samma stund jag bekänner Jesus som min Herre erkänner jag att han är den som äger allt jag är och har. Min tid, mina pengar, min framtid och alla ägodelar och allt jag håller kärt tillhör honom. Jag sätter så att säga in allt på hans konto. Men – jag har fortfarande tillgång till kontot. Jag har blivit en förvaltare av de tillgångar som numera är hans. Han låter mig fortsätta att njuta av till exempel relationen med mina föräldrar, vänner och så vidare. Men jag bör vara medveten om att inget är mitt längre – det är hans. Och i den stund han vill ha det för andra ändamål, så måste jag inse att det inte är mitt. Han kanske säger: ”Nu vill jag att du tar ut beloppet du har på banken och ger till organisationen så och så.” Du kan invända och säga att du sparat i årtionden för att ha det till din pension, men det hjälper inte. Det är inte längre ditt. Du har ju erkänt att Jesus är din Herre och Mästare.
En dag kanske han säger: ”Det är dags att sluta med din hobby. Jag behöver din tid och din energi till en annan uppgift nu.” Då är det dags att lyda.
För att vara säker på att man hört Gud tala, och inte fått en bedräglig fientlig ingivelse, måste man förstås känna Guds karaktär. När den helige Ande talar, åtföljs tilltalet av Andens frukt. Se Gal 5:22-23.
När ska vi mer försaka?
Utan att behöva invänta ett speciellt rhema (levande tilltal) från Herren, finns naturligtvis mycket som vi utifrån sunt förnuft inser att vi måste sluta med, om vi vill vara ambassadörer för Herren. När vi läser i Bibeln påminner oss den helige Ande om att vi behöver lägga av ett och annat i vår livsföring som inte är förenligt med vårt nya liv. Men detta är en naturlig del av helgelsen. Min önskan som kristen är att bli mer och mer lik Jesus för varje dag, eller hur? Jag vill inte längre ljuga, stjäla, förtala, slösa bort Guds pengar på onyttigheter, missköta min kropp och så vidare. För att få tid i bön, tillbedjan, bibelläsning och bibelstudier får annat som tidigare upptagit min tid stryka på foten. Det är att försaka, men motivet är kärleken till Herren, glädjen i att ta del av hans goda och hoppet om en andlig livsfrukt som gläder många. Och vinsten kommer att bli större än försakelsen.
Men Abraham och de andra gudsmännen offrade ju…
Under Gamla förbundet var offrande ett centralt tema. Adam och Eva fick se Gud offra ett djur för att dess skinn skulle skyla deras nakenhet, det vill säga deras synd. Kain och Abel och deras avkomlingar offrade till Gud.
Abraham var villig att offra Isak, en handling som påbörjades utifrån ett tydligt tilltal från Gud.
Jefta gav ett löfte att offra vadhelst som kom ut ur hans hus när han återvände hem, om Gud lät honom segra i striden. Gud gav honom seger, men olyckligtvis var det hans dotter som först kom ut genom dörren när han återvände hem.
Jefta gav ett löfte till HERREN och sade: ”Om du ger ammoniterna i min hand, lovar jag att vem som än kommer ut mot mig genom dörrarna i mitt hus, när jag välbehållen kommer tillbaka från ammoniterna, skall tillhöra HERREN. Jag skall offra honom till brännoffer.”
Domarboken 11:30, 31
Under Mose tid reglerades i detalj vad som skulle offras, när och hur offren skulle bäras fram.
Det är utan tvekan bibliskt att offra till Gud. Men i nya förbundet, som gäller oss, måste alla offer vara givna i förening med Kristus Jesus, som ett utflöde från hans hjärta kanaliserat genom oss, så att han får äran för dem. Han är det enda offer som behagar Gud. Alla Gamla Testamentets offer pekade fram mot Kristus, Guds fullkomliga offerlamm. Inget av alla de ofta omständliga offren i GT kunde fullt ut överskyla synden. Bara Jesu fullkomliga blod kunde göra det. Efter Jesu offerdöd behövs inga fler offer för att överskyla synd. Att fortsätta offra till Gud för att bli mer välbehaglig eller vad nu motivet kan vara, blir istället en förolämpning mot Kristi offerdöd.
Först säger han: ”Offer och gåvor, brännoffer och syndoffer begärde du inte och gladde dig inte”, fast de bärs fram enligt lagen.
Sedan säger han: ”Se, jag har kommit för att göra din vilja.” Så upphäver han det första för att fastställa det andra.
Och i kraft av denna vilja är vi helgade genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla.
Alla andra präster står dag efter dag och förrättar sin tjänst och bär gång på gång fram samma offer, som aldrig kan ta bort synderna.
Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider.. Hebr 10:8-12
Redan Mika, en gammaltestamentlig profet, hade fått ljus över detta:
Med vad skall jag komma inför HERREN och med vad skall jag böja mig för Gud i höjden? Skall jag träda fram inför honom med brännoffer, med årsgamla kalvar?
Gläds HERREN åt bockar i tusental, åt oljeströmmar i tiotusental? Skall jag ge min förstfödde till offer för min överträdelse, min livsfrukt till syndoffer för min själ?
Han har kungjort för dig, o människa, vad gott är. Vad begär väl HERREN av dig annat än att du gör det som är rätt, att du älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud?
Mika 6:6-8
Ty jag har min glädje i kärlek och inte i offer och i kunskap om Gud mer än i brännoffer.
Hos 6:6
Förkunnelse som leder till att offranågot, kan lätta samvetet för den som tror sig behöva bättra på sina gärningar. Offret är kännbart, det känns att man verkligen gjort något, och det medför en känsla av tillfredsställelse. När vi arbetat hårt en dag känner vi oss också tillfredsställda. Det är helt naturligt med en sådan belöning. Men när det gäller offer till Gud bedrar en sådan känsla oss rejält. Eftersom det känns så bra, tar vi för givet att det är Guds välbehag vi känner. Föga anar vi att vi blivit rejält lurade.
Vad skall jag med era många slaktoffer till? säger HERREN. Jag är mätt på brännoffer av baggar och på gödkalvars fett, till blod av tjurar, lamm och bockar har jag inte behag.
Jes 1:11
Ty jag har min glädje i kärlek och inte i offer och i kunskap om Gud mer än i brännoffer.
Hos 6:6
Ty om ni än offrar åt mig både brännoffer och matoffer, finner jag ingen glädje i dem, era gemenskapsoffer av gödda kalvar vill jag inte se.
Amos 5:22
Med vad skall jag komma inför HERREN och med vad skall jag böja mig för Gud i höjden? Skall jag träda fram inför honom med brännoffer, med årsgamla kalvar?
Gläds HERREN åt bockar i tusental, åt oljeströmmar i tiotusental? Skall jag ge min förstfödde till offer för min överträdelse, min livsfrukt till syndoffer för min själ?
Han har kungjort för dig, o människa, vad gott är. Vad begär väl HERREN av dig annat än att du gör det som är rätt, att du älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud?
Mika 6:6-8
Läs del 1 här
Utdrag från min bok Återerövra din första kärlek
