Kännetecknande för lagisk förkunnelse är att den syftar till att få människan mer välbehaglig för Gud. Tyngdpunkten ligger på att anstränga sig för att vinna ”andliga poäng”, till exempel genom att be mer, fasta mer, ge större offer, vittna mer, utföra fler goda gärningar, delta i större utsträckning i församlingens aktiviteter osv. En lagisk förkunnelse går i korthet ut på att vi genom våra gärningar kan vinna något.
Sådan förkunnelse leder till träldom. De som lyckas leva upp till den satta standarden fastnar i högmodsträsket. De frestas ständigt se ner på de andra som misslyckas och är samtidigt blinda för sin egen överlägsna attityd.
De som inte lyckas leva upp till standarden riskerar att fastna i fördömelseträsket. De jämför sig med de dem som de uppfattar som mer lyckade och klassar ner sig själva som ratade av både Gud och människor.
Vilken standard återspeglas i sådan förkunnelse? Den som människor satt upp. Antingen pastorns, ens egen eller någon känd förkunnares. Men oavsett varifrån vi hämtar en sådan standard är den inte Guds standard. Hans måttstock är Jesus Kristus.
1 Pet 1:15, 16: Nej, liksom han som har kallat er är helig, skall ni föra ett alltigenom helgat liv.
Det står skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig.
Luk 6:40: En lärjunge är inte förmer än sin lärare, och när någon har blivit fullärd blir han som sin lärare.
Men Gud vet ju att vi inte kan leva upp till detta krav – visst blir han gladare av att vi i alla fall försöker komma en bit på vägen?
Se upp! Detta är en alltigenom mänsklig tanke och en fälla många fastnat i. Vi måste komma till insikten att vi, utifrån våra naturliga förutsättningar, inte kan göra något alls för att behaga Gud.
Om man greppar denna insikt på ett ytligt plan leder den dock till ett träsk av synd; allt är tillåtet eftersom vi ändå inte kan leva upp till Guds lag. Detta är risken med en så kallade hyper-nåd-förkunnelsen.
Men när Bibeln talar om att lagen fått sin ände i Kristus, är det för att Kristus istället ska vara vårt liv:”Ty Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror” (Rom 10:4). Trons förtröstan på att vara inlemmad i Kristus gör att jag vill göra det som Kristus vill, eftersom vi är förenade i anden (1 Kor 6:17). Bara den som kämpat med frågan och i djupet av sitt hjärta fått Andens uppenbarelse över detta kan uppleva verklig befrielse, glädje och tacksamhet över Kristi försoningsverk.
Jag vill lyssna på förkunnelse som inspirerar mig att bli mer lik Jesus. Inte för att jag har något att vinna därpå. Inte för att jag ska bli mer välbehaglig för Gud. Inte för att jag genom det kan förtjäna frälsningen. Nej, jag vill bli inspirerad och uppmuntrad till att växa upp till samma mognad som Jesus, för detta är min största glädje.
Tänk att Guds mål faktiskt är att vi ska bli fullärda! Tänk på det en stund! Du ska bli fullkomlig i trons förtröstan, i kärlek, i visdom och mycket mer som Jesus visade prov på under sin jordevandring. Och det är inte omöjligt, om bara denna bild får förbli och växa till inom dig. Faktum är nämligen att ett sådant liv är det mest underbara liv man kan leva.
Det handlar om att lära sig förtrösta på en lösning i varje knepig situation, att lära sig förtrösta på att Gud har något bättre i beredskap åt mig om jag står emot Satans frestelse att synda. Synden blir helt enkelt onödig, för i min ande ser jag Guds lösning som något mycket mer underbart än det som fienden visar upp för mina inre ögon.
