(Utdrag från min bok Föraktad förtalad förkrossad – framgångsrik )
”Ingen har någonsin blivit accepterad fullt ut förrän han först blivit fullständigt förkastad.” Okänd författare
Jag tror att människors förakt är en del av den trånga port Jesus talade om (Matt 7:13, 14). När vi möter förakt frestas vi att välja den breda vägen och anpassa oss efter människors förväntningar. Vår avgud, sökandet efter bekräftelse, bedrar oss och för oss bort från den smala väg Herren kallat oss att gå.
I väckelsetider går Gud ofta förbi de stora och kända förkunnarna som har ett rykte att leva upp till. De har blivit snärjda av sitt kändisskap och förmår inte längre känna igen när Gud verkar. De faller lätt i fällan att förtala, förakta och förkasta Guds nya väckelsevåg. Därför går Gud förbi dem och utväljer dem som är ringa och föraktade i människors ögon. Han utgjuter sin Ande och kraft över dessa som vi inte tillmätte någon större betydelse.
1 Kor 1:26-29: Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt.
Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud.
Apg 13:40, 41: Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er:
Se, ni föraktare, häpna och gå under: en gärning utför jag i era dagar, en gärning som ni aldrig kommer att tro, när man berättar den för er”.
Men föraktets port lär ingen som vill tjäna i Guds rike komma förbi. Även den nyblivne kung Saul blev testad på detta område.
1 Sam 10:26, 27: Också Saul begav sig hem, till Gibea, och en skara stridsmän vilkas hjärtan Gud hade rört följde honom.
Men några onda män sade: ”Hur skall den där kunna rädda oss?” De föraktade honom och bar inte fram några gåvor till honom. Men han låtsades som om han inte märkte det.
Han klarade första testet, men inte följande. Den allvarligaste synden Saul gjorde sig skyldig till och som ledde till att Gud förkastade honom, var att han efter striden med Amalek gav efter för sin hunger efter bekräftelse. Han valde att behaga människor istället för Gud. Han försvarade sig själv med att han ju lytt Guds bud och blundade för en liten kompromiss. Men denna ”lilla” kompromiss kostade honom allt.
1 Sam 15:22, 23: Då sade Samuel: ”Har HERREN samma glädje i brännoffer och slaktoffer som att man hör HERRENS röst? Se, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar.
Ty upproriskhet är trolldomssynd och trots är synd och avguderi. Eftersom du har förkastat HERRENS ord, har han också förkastat dig, så att du inte längre får vara kung.”
För att hålla måttet i Guds rike måste man vara beredd att utstå förakt, och vara beredd att bli missförstådd när omgivningen inte förstår ens handlande.
I sin bok The coming great reformation skriver Andrew Strom:
”Jag är övertygad om att Gud låter även ’Saul-människor’ bland dagens kristna ledare bli bemötta som Herrens smorda, ända tills Gud själv griper in genom att fullständigt omintetgöra deras auktoritet och i deras ställe smörjer och reser upp ’Davids-människor’ som tar deras platser.”[i]
[i] Du kan läsa mer om Saul och följderna av sökande efter bekräftelse i mina böcker Självförtroende och självkänsla i Kristus samt Löst från människofruktan.
