Lagens krav uttrycker sig inte likadant för alla. På Paulus’ tid uttryckte sig lagens krav i att man skulle omskära sig och hålla en del av den mosaiska lagen. Det vi upplever som lagens krav är mycket beroende på vilken tradition vi står i.
I vår tid är det inte ovanligt att lagens krav uttrycker sig i att man måste evangelisera, man måste be mycket, man måste vara framgångsrik i allt man gör osv. Om det som driver mig att göra och vara dessa saker är lagen, och inte det inre vittnesbördet, är det ingenting värt i Guds ögon. Lagens krav aktiverar vårt kött. När köttet lyder, upplever det en viss tillfredsställelse, men om man fortsätter att drivas av lagen händer en av två saker: Antingen blir man högmodig därför att man lyckas prestera vad man föresatt sig, eller faller man i missmod, om man inser att man inte klarar av att leva upp till kraven. Den högmodige som lyckats har lätt att se ner på och fördöma den som inte lyckats. Den missmodige beundrar och ser upp till den starka personen som lyckats och ber att han ska bli lika stark.
Om någon avslöjar lagiskheten och hoppar av, kommer han inte att bli förstådd av de som är fast i lagen. Tvärtom kommer de att döma honom som kärlekslös, oandlig och köttslig. ”Du förstår väl att du måste fortsätta kämpa trons kamp! Du kan väl inte bara lägga av! Det är köttet som måste korsfästas, broder. Ge inte upp! Ser du inte att det är djävulen som lurar dig?”
Om du lever under lagen känner du inte andens vittnesbörd
De som lever under lagens krav förmår inte lyssna på andens vittnesbörd. När de upplever något av vittnesbördet slår de bort det som en frestelse. De förväxlar det inre vittnesbördet med köttet. De vågar inte tro att vi faktiskt är befriade från att göra sådant som vi inte vill göra, att vi är befriade till att bara göra det som Herren lagt ner lust i oss till att göra. Den lagiske personen vågar inte tro att Gud är så god, att han först lägger ner en längtan och lust i oss att göra hans vilja, så att vi sedan inte kan låta bli att göra hans goda vilja. Tänk att Gud berett det så underbart att vi alltid får göra det som vi vill mest av allt!
Men för att kunna urskilja vad som är Guds vilja, måste vi ha lärt oss att skilja mellan ande och själ, mellan ande och kött. Så länge vi lever här har vi ett kött, och det måste förbli på korset med Jesus. Men köttet förblir inte där genom att vi lever under lagen. Köttet förnekas genom att vi vandrar i ande, vilket är samma sak som att ständigt lyssna till det inre vittnesbördet.
Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. Gal 5:16-18, FB
Guds ord penetrerar vårt inre. Det prövar våra hjärtans uppsåt. Det utrannsakar och åtskiljer ande från själ.
Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och uppenbart för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars. Hebr 4:12, 13, FB
Från min bok ”Ditt inre vittnesbörd”
