Utdrag från min bok ”Ljus på helvetesläran”
Skapades Adam och Eva odödliga?
De flesta menar sig nog känna till berättelsen om Adam och Eva från Bibelns första blad rätt bra. Men ställer vi följande frågor till dem är det inte självklart att de ger korrekta svar.
Ja, svarar en del, men Gud sade redan från början till dem att de skulle ”döden dö” om de åt av ”trädet med kunskap om gott och ont” (1 Mos 2:17). Hade de varit odödliga hade de inte kunnat förlora härligheten från Gud. De åt, och så försvann härlighetens klädnad, och de såg att de var nakna. Men Gud visade en lösning på problemet. Det av Gud slaktade djuret pekade fram mot Lammet som blev slaktat (Upp 5:12) till försoning för världens synder. Gud själv klädde sedan dem i skinnkläderna från detta djur – symboliskt klädde han dem i rättfärdighetens klädnad. Eftersom de representerade hela mänskligheten, kan vi tolka det som att rättfärdighetens kläder skulle ges åt oss alla genom den kommande frälsaren.
Adam och Eva dog. ”Döden dö” är en paronomasi; ordet upprepas (hebr: mot tamot). Deras kroppar kom att sakna en viktig komponent för att kunna bestå för evigt, men förgängligheten märktes många år senare. Deras ande, som först hade obehindrad gemenskap med Fadern, förlorade vissa egenskaper i samma stund som de föll. Härlighetsklädnaden var borta och de såg att ”de var nakna”. För att återfå innerlig gemenskap med Gud, som är Ande, måste vi bli födda på nytt, få liv inom oss. Jesus undervisade om nödvändigheten av detta i Joh 3:1-21. Många som bekänner sig som troende har inte upplevt pånyttfödelsens under och har därför bara en intellektuell uppfattning om frälsningen och Guds rike.
Gav Gud Adam och Eva en fri vilja?
Ja, svarar nästan alla. Men ingen människa har en fullkomligt fri vilja. I vilken grad vår vilja är begränsad respektive fri känner bara Gud. Guds plantering av Kunskapens träd i Edens lustgård tillsammans med ormens frestelse fördunklade den fria viljan.
Adam och Eva skapades utan fel, men med möjlighet att falla i synd. Vi andra föds med en ärvd fallen natur (den så kallade arvssynden), men med möjlighet att vända om till att göra det goda. Vi föds in i en värld som behärskas av ondskans andemakter (Ef 6:12). Vi har en naturlig böjelse att låta frestelser inta oss. Vi behöver vända om från denna fallna natur och söka gemenskap med Guds fullkomliga natur.
Ef 2:3: Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.
Ps 14:2: HERREN blickar ner från himlen på människors barn för att se om det finns någon förståndig, någon som söker Gud.
Ps 14:3: Men alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda.
Varnade Gud Adam och Eva för helvetet?
Nej, han varnade varken för helvetet eller fasor och plågor. Ingenstans i Gamla Testamentet står det något om ett evigt helvete eller ett straff efter den fysiska döden.
Det strängaste straff som utmättes i Gamla förbundet begränsades till förlust av det fysiska livet. Ingenstans står det att straffet fortsatte efter kroppens död.
Förbannade Gud Adam och Eva?
Ja, svarar många. Nej, säger Bibeln! Han förbannade ormen – inte människorna som föll för ormens list.
Med tanke på de oerhörda följder som Adam och Evas olydnad medförde, borde de – om några – väl blivit bestraffade i ett evigt helvete? Till skillnad från oss, som ju på grund av dem föds med en fördärvad natur, valde de bort härlighetstillståndet och lade så hela skapelsen under förgängelsen. Hade de inte fallit hade vi alla – inklusive djur och växter –levt i en paradisisk värld utan sjukdom och död. Så om någon vore förtjänt av en plats i helvetet skulle det väl främst varit de?
Men deras straff bestod i att de blev förvisade från Lustgården (1 Mos 3:23) och att marken blev förbannad så att den blev svår att bruka. Antagligen samarbetade hela naturen med Adam före fallet. Han rådde över den i Guds härlighet, liksom Jesus, när han stillade stormen på Gennesarets sjö. I avsaknad av härligheten från Gud måste Adam nu istället arbeta med naturen för att få sin föda.
1 Mos 3:24: Gud drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd.
Gud såg till att de inte skulle kunna äta av Livets träd. Varför var det så viktigt? Om de hade ätit av det i sitt fallna tillstånd hade de levt i detta bedrövliga tillstånd i evighet, plågade av sjukdom och synd. Gud beskyddade dem från detta öde. Hur kan vi då tro att han vill skicka någon till ett evigt helvete?
Varför skulle Gud straffa Adams och Evas efterkommande?
Rom 5:6-8: Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en hederlig människa – kanske vågar någon gå i döden för den som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare.
Nej, Gud beredde en underbar lösning. Han offrade sin egen dyrbara Son att dö i otacksammas ställe så att alla som vänder sig till honom ska få liv. Och det kommer alla så småningom att göra:
Joh 12:31-32: Nu går en dom över världen. Nu skall denna världens furste kastas ut. Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.
Domen över världen som Jesus talade om var en frikännande dom. Fursten (djävulen) över världen miste rättigheterna till jorden, som nu fridömdes från hans auktoritet. Han får dock försöka lura människor fram till Jesu återkomst, för att vi ska lära oss att råda över honom.
Luk 10:19: Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela välde. Ingenting skall någonsin skada er.
Jesus kommer tillbaka när de flesta har lärt sig läxan och besegrat djävulen. Vi måste inta vårt löftesland för att få det, på liknande sätt som Israel fick inta det under Josuas ledning. Då som nu sker det genom tillit och tro. Förutsättningarna är klara, och vi får gå in i samarbete med Gud. Detta är en fostran där den fallna naturen läggs under vår pånyttfödda andes lydnad. Agnarna (det odugliga) ska avlägsnas, så att kärnan i oss blir synlig. Det sker genom den helige Andes eldsnatur:
Matt 3:11-12: Jag döper er i vatten till omvändelse, men den som kommer efter mig är starkare än jag. Jag är inte ens värd att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er i den helige Ande och i eld. Han har sin kastskovel i handen och skall rensa sin tröskplats och samla sitt vete i logen, men agnarna skall han bränna upp i en eld som aldrig släcks.”
Om Adam och Eva hade ätit av Livets träd hade de för evigt förblivit i sitt fallna tillstånd.